hopeless

Så fort jag blir ensam blir jag störd, jag klarar inte av nånting då. Jag får en jättekonstig känsla i kroppen och jag vill bara sitta ner. Ställer jag mig upp blir jag illamående. Tänk om det skulle gå att försvinna tills allt det onda skulle va borta. Jag skulle försvunnit på en gång, och antagligen aldrig komma tillbaka.
Jag vet att det går över, men jag kan inte se hur. Och jag är så arg. Hela tiden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0