Pluggat hela dagen men har inte kommit någon vart alls! På torsdag har vi gruppredovisning-examen och på måndags ska första skriftliga examen lämnas in. Har bara skrivit lite och förstår inte hur jag ska klara allt!!
Dessutom är David uppe i umeå nu på nåt jobbupprdag, han kommer hem på torsdag eller fredag och sticker igen på lördag, då vill jag vara klar med mitt plugg så jag kan umgås med honom i helgen men om jag fortsätter i den här takten kommer den inte bli klar alls känns det som..
Har tänkt på en till grej, vad tråkigt det måste vara att vara singel. Inget taskigt menat nu för vi alla har olika liv men jag kan inte tänka mig att sitta såhär varje vardag och inte se fram emot något. För det ända jag ser fram emot nu när David är borta är att helgen ska komma. Och så måste det ju nästan vara varje vecka för att singlar, helgen är det som är nice för då är det party. Tycker att det låter ganska hemskt att livet typ går ut på att se fram emot att supa och festa. Samtidigt är det ju ganska hemskt att jag nästan är beroende av att han ska vara hemma.
Varje dag när David jobbar eller om jag själv jobbar/är i skolan eller pluggar längtar jag och ser fram emot att vi ska komma hem och träffa varandra. Men nu när han är borta vill jag inte hem och bara lata mig. När han är hemma kan man skoja och busa och prata och bara chilla lite, men man är liksom inte ensam. För just nu lider jag typ, speciellt när jag vet att det kommer vara så här i några veckor till...
Förra veckan var han borta mån-fre.
Den här veckan tis-tor/fre.
Nästa vecka mån-fre.
Nästa vecka vet han inte?????
Och veckan efter det är han borta mån-fre.
Sen ska det vara slut, om han inte måste åka till tyskland i några veckor också... USCH!
Ingenting att se fram emot alltså, roligt liv?